Ett magiskt bröllop i Florida
För många av de långväga gästerna började festen redan dagen innan med en happening på hotellet där brudparet bodde natten före bröllopet. Det var mingel på ”roof-top-restaurangen”. En enkel mottagning för att hinna prata några ord med brudparet före bröllopet.
Bröllopslokalen hade bokats 2 år före bröllopet (då det är en mycket eftertraktad festlokal) och så klart så önskades sol på den stora dagen. Så blev det inte. Det duggregnade hela vägen från Orlando, där vi bodde, till Malabar. Platsen för bröllopet var magisk. Träden var klädda av ormbunkar och spansk mossa och kändes lite som en trollskog.
Eftersom det duggregnade så hade stolar för vigseln radats upp inomhus men själva poängen var ju att vigseln skulle vara i den fina parken under de lummiga träden. Sån tur var så stannade regnet upp och vi, ca 70 gäster, satt uppradade under vita paraplyer för att skydda oss från någon enstaka droppe från träden. Den sista som tog plats var brudens mor som leddes in av sin bror. När brudens mor är på plats då börjar bröllopet!
Paren i ”bridal partyt” kom in efter varandra och radade upp sig. Det var vänner och syskon som fått det ärofyllda uppdraget att vara tärna eller marskalk.
Sist kom bruden med sin far! Så vacker. Jag tror att det spelades musik men vi var helt uppslukade av stämningen och den vackra bruden.
Vigselceremonin var enkel och kort. Vigselförrättaren sa några väl valda ord. Han hade även vigt brudens mor och far för 30 år sedan så det var väldigt speciellt för honom att även få viga dagens brudpar. De förklarades som Mr & Mrs och rosbladen regnade över dem när de gick iväg för att vänta på våra hyllningar.
De kom inga fler regndroppar den kvällen och det var en behaglig värme i luften. Vi fick vin och apetizers och hann mingla runt bland de andra gästerna.
Svarta klänningar fanns det gott om. Till skillnad från Sverige är svart en vanlig färg på klänning även på bröllop.
Vi gick in och satte oss och väntade på brudparet. Först kom förstås ”the bridal party” under stora hurra-rop. Stämningen var på topp!
Och sen kom de nygifta.
När de nygifta hyllats på olika sätt av tärnor och marskalkar var det dags för fotografering av gästerna. Fort gick det. Borden var uppdelade i familj, släkt, vänner, arbetskamrater .. Vi fick springa fram bordsvis, ta emot skyltarna och låta oss fotograferas. Alla gäster var med på någon bild.
Sen blev det som inbjudan sa, först ”dinner” och sen ”dancing”.
Middagen bestod olika slags kött, grönsaker, potatismos, bröd och sallad som vi fick komma och hämta bordsvis. Enkelt och praktiskt. Baren var öppen hela kvällen och det var bara att hämta vin, öl eller annat att dricka.
Personalen var ”osynlig” och allt funkade perfekt. Minns inte att jag märkte när det dukades av. Det blev dags för dans!
Efter de sedvanliga ”father & daughter” and ”mother & son” dance rockade vi loss. Den första låten som spelades var ”Dancing Queen” av ABBA så vi kände oss direkt som hemma.
Vi fick solglasögon och ”blinkande pinnar” när vi sniglade oss in på dansgolvet. För att ingen skulle duka av vårt vinglas fick vi små tabletter att lägga på glasen. Smart!
Själva bröllopet innehöll inga tal eller spex. Sådant brukar avklaras när paret har ”Rehearsel dinner”, en middag för familj och dem som deltar i brudföljet och som sker i samband med att de har en genomgång och ”träning” för hur brudföljet och de närmaste ska gå, stå och sitta under vigseln.
Vi passade på och gick all in och hade kul på dansgolvet!!
Allt som är roligt har ett slut. Vi avslutade med en ”båge” av tomtebloss när brudparet och bröllopsföljet banade sig fram till den långa limousinen som väntade att ta dem på efterfest.
Vi var trötta i fötterna och ganska glada att sätt oss i bilen som skulle ta oss tillbaka till Orlando för lite sömn före nya äventyr. Nya intryck och nya idéer hade vi också med oss. Det var ju trots allt tack vare ett bröllop i USA som Min Bröllopssajt kom till.